Katalogtext!

HTML


PDF



1

Kelim från Aksaray i Centralanatolien. Kortsidans bårder visar skickligheten i att åstadkomma positiv-negetiva effekter i färg. Bårderna bildar ramen kring ett fönster i vilket visas något med oändlig usträckning. Mönster av detta slag med" evig utbredning" skall uttrycka islams väsen, ett universum genomströmmat av obegränsade krafter.
De element som bildar diagonalerna betraktas ofta som dubbla elibelinde-figurer, en annan tolkning är bilden av en dubbelörn.




2

Ett utbrett kelim motiv är en sexhörning från vilken utgår utskott som bildar elibelinde-figurer. Detta tyds då som en dubbelbild av fruktbarhetsgudinnan i spegelvänd version.

Motivet förekommer i många omvandlade versioner där sexhörningen fYllts ut och förstorats och utskotten krympts eller antagit nya former. Många gånger förtydligas fruktbarhets motivet i sexhörnmgen.

I denna kelim från Aksaray-området har utskotten tagit över i bilden. Deras positiv-negativa effekter skapar en dynamik, vilken - som ett inslag i vardagslivet - vittnar om ett minst sagt vitalt liv.


3

Kelim från en av de stammar som kretsade kring staden Taspinar i Centralanatolien. Kelimen har förlorat sina bårder. Även här kan temat vara fruktsamhet. Krokarna som omger sexhörningarna stimulerar ögat med egna motiv, t.ex. i mötet mellan krokar från två hexagoner uppkommer den manliga fruktbarhetssymbolen, de mot varandra vända bagghornen.




4

Divanmatta från kappadokien, 1700-tal. I grottboningarna höggs långa bänkar ut ur tuffklippan och täcktes med divanmattor i lysande färger och tjock, glänsande ull. Mattans medaljonger utgjorde sittplatser och angav rangordningen i familjen.

Tecknen i dem är hämtade från nomadtraditionens repertoar, men i sin naiva rofyllda värme avspeglar mattan en helt anna livsstämning.


5 och 6

5
Ett fragment av en kappadokisk divanmatta med en typisk medaljong, samma som i det äldre fragmentet från Soghanli. De räta vinklarna i romben ger ett mera balanserat lugn åt detta stycke.


5 och 6

6
I detta kappadokiska fragment från tiden före 1800 får vi en fläkt från feernas trädgård, en aning om vad en kvinna velat ge sitt hem av ljus, värme och blomstring.
Man tar använda sitt eget trollspö för att fullborda hennes dröm.


7

Detta mönster på resten av en divanmatta är känt endast från Kappadokien och den jämtländska Överhogdalstapeten från 1000-talet, dit den troligen kommit med vikingar efter färder till Kaukasus. Det har således levt oförändrat under lång tid, dess ursprung är okänt. Men för det inte tankarna till kinesiska bronser?


8

Detta divanfragment med" en memlinggöl" som formats till en spetsig romb kan komma från byn Soghanli som ligger i en dalgång bland taggiga klippor i Kappadokien. Det kristna inslaget där var starkt med flera grottkyrkor och ett kloster. Utförandet ger ett ålderdomligt intryck. Före 1800.


05, 06, 07 och 08.





9

Bönematta från Ishiklar, Centralanatolien. Bönenischen har formen aven gravsten - huvud, hals axlar. Skyddssymboler i form av käftar sträcker sig inåt. Särskilt skyddas halsen, som utgör den bedjandes passage till det heligaste, huvudet, som prytts med en blomma. Över detta tronar den manliga fruktsamhetens vädurshorn.


10

Kelimbårder från karapinar - hotarnis, 1700-tal.
Bård från en kappadokisk kelim. (Visas inte)


11

Denna rustika kelimsida kommer från det område i västra Anatolien som genomströmmas av den flod vi känner som Meander. Dunkelt glödande färger utmärker många av de vävnader som härrör från denna region. Tre kraftfullt dekorerade pelare reser sig med krokar och kammar, vilka samspelar med sina grannar och bildar positivt - negativa figurer mot den ljusa botten. En fjärde pelare bildar själva denna ljusa botten inom sina böljande konturer.

De många små, grova lagningarna visar att detta varit ett omhuldat föremål.




12.

Till skillnad från de övriga kelimerna från östra Centralanatolien kommer detta från den sydvästra delen, från Nuzumla nära Torosbergen. Motiven kan ses som upprepade fruktbarhetssymboler, framförda med ett annat kynne, en hetta egen för regionen. Det hela omges av skyddssymboler.


13

Kelimdel från Nigde? i Centralanatolien. Den innersta svarta figuren i den stora romben skall enligt traditionen symbolisera ett barn med utsträckta armar. Därifrån sprider sig våg efter våg ut över den mörka bakgrunden. De omgivande mindre romberna upprepar temat. Bårderna på ovan- och undersida är senare - fragmentet har skurits ut ur större kelim.




14, 15 och 16.

14
Detta är en meditationsrnatta från en by nära Kappadokien. Medaljongen föreställer ett livsträd uppbyggt av rektanglar och kvadrater. I de vita kvadraterna sitter fåglar, symboler för själen. Tillsammans med livsträdet utgör de bilden av evigt liv.

I den röda bakgrunden och på stammen finns symboler som kan tolkas som skyddande drakar. Hela ytan är täckt med tecken, större stjärnor i cirklar, små flerfärgade romber. Trädet kröns aven krona med nedhängande stavar och täckt av ett tak liggande ovanför den bruna kontur som kantar trädet.

Nedåtriktade pilar och nedåtsträvande växter uppväger trädets uppåtriktning och sammantaget uppkommer en känsla av stillastående, ro. Den mediterande sitter i en rikedom av betydelsefulla tecken av växande.

Av slitaget ser man att ägaren suttit vänd mot nederdelen - trädets rot - i meditationsställning, vilande på höger ben och fot vilka under en livstid slitit hål på mattans nederdel. I mittpartiet har motsvarande vänster del av sätet gröpt ut ett hål.
Han har tillbringat en betydande del av sitt liv sittande i denna symbolvärld.

Skall man bevara en matta som närmast ser ut att ha fungerat som klädespersedel för ägaren, eller skall man låta det försvinna med honom?

15
Detta fragment utgör mindre än en sjättedel av en stor kelim. Man ser in bit av den s.k. Rashvanmedaljongen, som anses typisk för den kurdiska Rashvanstammen, men som också spritt sig till andra grupper. Medaljongen förekommer i många kelimer från Malatya - det antika Miletium i östra Turkiet. De klara ljusa färgerna tyder på att det härrör från tidigt 1800-tal.

16 Det enkla kammönstret ses redan på keramikfYnd från tiden 5.000 EKr., en antydan om kontinuitet hos en bofast befolkning i västra Anatolien.


17 och 18.

17
En kelimsida från 1700-talet med för Kappadokien typiska färger och former. Ord förslår ej.

18
En spillra från den klassiska cebtralanatoliska textilkonsten sådan den var före 1800-talet.


19

Detta är en bönekelim från bergstrakterna i södra Bulgarien. Mönstret skiljer sig från vad man ser i Mindre Asien.

En bönemattas medaljong, den över vilken bönen förrättas, berättar något om vart bönen riktas, något om dess innehåll. Variationer i bönemattornas bilder vittnar om de skilda trosföreställningar som funnits hos den starkt religiösa befolkningen i det ottomanska riket. Det är alltid frestande att söka tankarna knutna till varje bönematta.

I denna kelim finns inga av de vanliga tecknen. Man ser i stället en klarblå botten täckt av böljande vita trianglar. En första association går till en himmel täckt av ullmoln eller symboler för en svärm taglar - själar i gängse föreställningar. Följer man tankegången blir de två tandade romberna i mittfältet de båda himlakropparna.

En annan tankegång är att vi här ser ett till oigenkännelighet förvandlat motiv från ottomanska kelimer där tulpaner ligger strödda på en blå botten. Detta kan vara en rimlig förklaring till motivets uppkomst, men räcker den till varför det har valts och utvecklats?




17, 18, och 19.


20

Temat här är passagerna upp till det heliga. I sju steg skall den bedjande tränga sig igenom de röd - gröna spärrarna för att nå sitt mål. Profeten Mohammed tog sju steg upp till det himmelska Jerusalem. Sju himlar skiljer jorden från det högsta.

Kvinnan väver en bönekelim åt sin man som hon kallar sin bagge, sin gumse. En liten blå triangel nere till höger är ett skydd mot onda ögat.





21.

En kelimsida från Eskisehir i norra delen av Centralanatolien. Motivet består av dubbla, spegelvända elibelinde-figurer. Man kan se en ansats till en lekfullt rytmisk färgordning, som är långt ifrån strikt genomförd. Pastellfärger är typiska för området som ligger bortom det dit färgerierna i Aksaray brukade nå. Från förra delen av 1800-talet.


22.

Ändstycket aven kelim från Centralanatolien, En rad avelibelinde - gestalter, kvinnofigurer som gör höfter fäst, havande med livsfrukten, står huvud mot huvud i en zig-zaglinje som kring dem bildar en elibelindekontur. Zigzaglinjen anses beteckna rinnande vatten - i sig en friktbarhetssymbol. I det övre bandet tagelsymboler.

Foto: Björn Löfgren


23.

De kappadokiska divanmattorna pryds ofta av rader av hakförsedda oktogoner med inskrivna stjärnorna, s.k. "memlinggöler". Mönstret härstammar från de turkiska nomadfolken.

Foto: Björn Löfgren






www.somk.se